R.I.P mammas jacka

Idag skulle mor och jag rida ut. Hon skulle rida på Dåna för första gången (Idas hagkompis) hon har inte heller blivit riden på flera månader. så vi skulle bara ut och skritta åh trava lite.

Allt börjde väl bra. Tills jag kompå att vi skulle rida in på en skogstig (som jag inte var riktigt säker på vart den ledde) haha. Det var inte direkt den bästa vägen hem kan man väl säga... träd hängde över stigen och man fick typ ligga över hästen för att inte slå i huvudet! och dte blev lite jobbigare för mamma som hade en häst på ca 1-70 ist för en maxad c-ponny, haha! så tillslut så fastande hon i gren och utan att varken jag eller mamma märke så rev hon upp precis hela jackan där bak! (hur kan man inte märka sånt!? haha! sen till slut kom vi tillett träd som bara ida kunde gå under. (och alltså inte jag) men det struntade ju ida i och glatt traskade på medan jag höll på att bliav huggen på mitten.. haha jävla ponny<3 så då bestämde vi oss för att vända.. haha konstigt va?

mamam hamnade då framför mig och då fick jag syn på henens jacka och började as garva! mamma fattde ingenting och trodde at jag garvade åt ngt helt annat.. så kom vi till träden där mammas jacka hade rivits sönder och hamnade på fel stig.. (ingen märkte ngt)  Dåna som var allmänt lycklig för att få komma ut gick rätt över en gran (typ julgrans size på den) HAHAHA jag dog lite mer av garv. men såklart när hon gjorde det så tappade mamma spöt.. och vem var det som fick ta upp det? Såklart JAG! inge vidare mysigt att hoppa ner i en hlavmeter hög snö och för skorna fulla av det.. när jag fiskat upp spöet skulle jag bar hoppa upp. och det var ju lättare sagt än gjort! haha.. sadeln snurrade, Ida snurrade och Amanda blev bara surare och surare.. sen till slut lyckades jag krava mig upp och vi fortsatte vår färd. när vi kom ut från stigen märkte vi att vi var påett helt annat ställte än var vid hade kommit ifrån? Ingen av hos fattade något men eftersom vi hade kommit till vägen hem så var det bara att fortsätta! sen såklart bajsade fröken Ida och det vara bara för mig att hoppa av IGEN! haha jag orkade inte ens försöka hoppa upp igen så jag gick resten av vägen hem. fast det var ganska kul för då hade jag massa tid att garva åt mamma som fortfarande inte hade märkt att jackan händ epå halv flaj... 


ahh det var våran  jäääätte lyckade uteritt.. haha men det kunde ju ha varit värre! eller? hahaha

kram Amanda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0